YOURICA

Godkväll du som inte verkar ha något bättre för dig.

Här sitter jag, precis som du, framför internet. Emely har påbörjat att fixa Alexzandras hår till imorgon då det är studentskiva. Min studentskiva har redan varit, och man kan ju säga att jag haft roligare än så. Men det var faktiskt helt okej.

På söndag ska min lilla systerdotter Isabella döpas, jag fick inte bli gudmor, igen! Jag får aldrig, förut så kunde jag förstå, då var jag trotsallt liten. Men nu, jag vill inte påstå att jag är vuxen, men jag är nog allt på godväg dit. Men sådant är livet.

Jag ska sova hos min älskling inatt, och jag ska få träffa min Alfons som jag snart inte har träffat på en vecka, jag saknar min lilla prins.

På återseende.
Ciao

In loving memory of Felicia Persson

Helvete, vad jag saknar dig! Jag klarar inte det här, du skulle också stått med studentmössan på i år. Du skulle också ha fyllt 19, men du blev inte ens 18! Jag är bara två veckor äldre än dig, varför inte jag? Varför du? Ställer mig den eviga frågan varje dag.

Vi fikade med din pappa, min farbror, idag. Hans ögon tårfylldes när vi pratade om studenten.  Jag visade honom ackorden till låten från din begravning, han spelade och vi sjöng. Det var så svårt att se honom, sist var på din begravning, då stod han lutad över kistan och grät samtidigt som han sa, farväl min lilla tjej. Du var hans verkligen hans lilla tjej, hans ögonsten.

Jag minns hur jag brukade sitta i mitt rum och vänta på er två när ni skulle komma och hälsa på och jag minns hur mamma och pappa blev galen på mitt tjatandes om ni var framme snart.  Nu har jag den eviga väntan på att du ska komma tillbaka till oss, men det gör du inte.

Du kommer aldrig mer tillbaka, hur mycket jag än önskar och ber, hur mycket jag än gråter och skriker. Jag kommer aldrig få se ditt leende, eller få höra dig skratta eller sjunga. Jag har en inspelning på mobilen där du sjunger från sista gången vi sågs, det sista minnet utav dig.

Vila i frid, min älskade kusin och vän. Du kommer alltid finnas med mig i mitt hjärta!
Ciao

Jag vågar inte veta vad som händer.

Hej, godkväll. Idag är jag trött. Jag, Kim, Maria och Annika har ränt runt i city och kollat studentkläder till Kim. Jag fick studentpresent av kim, ett par fina skor, tack hjärtat! De är jättefina.

Min farbror är i Stockholm och passade på att komma och hälsa på pappa och tittade även förbi här idag, han ville se bilderna från begravningen. Det var svårt att sitta med honom, här framför datorn och visa bilder på när hans dotter begravdes, på lördag är det ett år sen.

Vad händer egentligen efter livet? Händer det någonting alls, eller är allting bara tyst och stilla i ett evigt mörker? Eller hamnar man i himlen eller helvetet? Jag får sådan dödsångest när jag tänker på det, jag vill aldrig dö! Jag vågar inte, jag vågar inte veta vad som händer efter.

Jag får en klump i magen och det gör ont i hela kroppen när jag bara tänker på det, men jag kan inte låta bli, tankarna finns där ändå. Jag tänker stanna i åldrandet och aldrig bli gammal, jag tänker äta krumelurpiller som Pippi Långstrump gjorde. 

Njut av din dag som om det vore din sista.
Ciao

Blott en dag, ett ögonblick i sänder.

Hej, här sitter jag igen. Min dagliga dos av blogglivet. Det är nu 11dagar kvar tills jag tar studenten. Jag vill inte, jag vill verkligen inte!

Idag har jag och Emely färgat håret svart, vi är tuffa! Jag hoppas på, väldigt mycket, att jag får en bärbar dator i student present, jag hatar den här såkallade datorn. Det blir lättare att komma åt det man behöver om den ville fungera som den ska också, det tar minst 15minuter att starta upp den, och ibland känns det inte ens att det var värt den tiden.

Jag håller på att ladda upp bilder från när jag och Emely var nere i småland/skåne och från mösspåtagningen. Min fina utstyrsel var helt klart finast, så långt ifrån mig som det bara går att komma, men ibland måste man bjuda lite på sig själv.  

Men om man skulle ta på sig nattmössan och gå till sängs.
Ciao

Hej du, hur mår du? Jo tack tant, jag mår bra.

Här sitter jag framför min skrivmaskin, som så många gånger tidigare och skriver. Idag är det söndag, trevligt? Jo, det är det nog. Men med söndag kommer måndag och med måndag kommer ångest, med ångest kommer ont i magen vilket betyder att jag bara vill ligga hemma i sängen och sova.

Idag har jag piercat mig i läppen, eller ja, det var inte jag som gjorde det, men i alla fall. Jag har övningskört idag också, lite roligt det med. Jag har egentligen ingenting att skriva, men har lust att slänga upp ett par rader här ändå.

Umgänget har börjat rulla hemåt så nu är det bara jag och Emely kvar här, vi ska väl gå och lägga oss snart gissar jag på. Kanske är läge för det om ett tag, men först vill jag kramas lite.

Så nu ska jag gå och krama på min tjej. På återseende.
Ciao

En halvsovande älskling och en påse chips.

Tjena! Här sitter jag och äter doritos, glupsk som man är medans Emely håller på att somna i min säng. Jag bestämde mig trots allt att åka till Knutby igår i alla fall, jag kidnappade med mig Kim också. Det var faktiskt kul att göra någonting bara hon och jag igen, det var länge sen vi stack iväg och hade hyss för oss.

Imorgon ska jag och Emely leka med Sandra och Sebastian, det kan bli kul. Om vi kommer på någonting kul att göra vill säga! Fast man kan ju sitta och ha jätte tråkigt om man tycker att det är kul. Men vi kommer nog alltid på något.

Men nu ska jag gå och borsta tänderna, sedan ska jag röka och efter det ska jag lägga mig och sova, vi kan ju inte sova bort hela dagen imorgon.

God natt
Ciao

God morgon alla nyfikna.

Eftersom det numera bara skrivs om vikt och mode på bloggar så ska jag väl inte vara sämre än alla andra? Jag sitter ändå vaken och kollar igenom gamla bilder på mig från förr.

Jag kan berätta för er, att jag har gjort en Gastric bypass operation för snart två år sen, vilket betyder att man gör en magsäcksförminskning. Fast om min magsäck är så liten det vet jag inte, jag äter konstant! Men, med den operationen gick jag ner 40kg, jag skäms inte längre för att prata om min vikt, fastän jag fortfarande har komplex som inte blev så mycket bättre, i och med att jag fick överflödig hud efter operationen.

Jag kan däremot gå i linnen och shorts och så vidare som jag inte gärna gjorde förut. Så jag är helt klart mer nöjd med min kropp idag, än vad jag var innan operationen. Inte för jag tror att jag har blivit en bättre person för att jag gick ner i vikt, eller att jag fick flera vänner, för vänner det hade jag gott om innan jag opererade mig. Jag och min flickvän vart tillsammans innan jag opererade mig, så att bli lyckligare bara för att man är smal vet jag inte om jag kan hålla med om.

Men visst, det känns så otroligt skönt att få på sig ett par jeans som inte sitter som en stoppad korv och det är jätte skönt att kunna stänga jackan. Men jag vill absolut inte påstå att jag är mer lycklig för att jag har gått ner i vikt.

Var den du är, lyckan kommer.
Ciao

Hej du käre vän som tittar förbi och gör mig sällskap ännu en gång.

Dålig uppdatering, men idag är det 17dagar kvar tills jag tar studenten, svärord! Jag ska inte gå till skolan imorgon, jag har bara en lektion ändå, så jag ska passa på att sova lite och kanske försöka städa?

Jag var i alla fall på arbetsförmedlingen idag igen och pratade med min handledare. Och vi pratade kort om min situation och att jag ska komma dit när jag slutar skolan. Jag kommer infinna mig på arbetsförmedlingen måndagen den 8juni, redo att ta vilket skitjobb som helst!

Idag träffade jag Sandra, det var länge sen vi sågs, så det var faktiskt väldigt roligt att ta en fika med henne. Jag och Emely ska hitta på någonting med henne och Sebastian i helgen, det kommer nog bli riktigt kul!

Jag och Emely har gjort min födelsedagspresent nu också, zorbing. Jag ska säga er, för en person som knappt klarar av att gunga, var det en riktig utmaning, jag förstår inte ens själv att jag vågade. Men jag åkte bara en gång, den andra gången fick min bror åka med Emely. Jag var alldeles för skakis för att våga sätta mig i den igen!

Det hade nog känts mer säkert om säkerheten i bollen inte var silvertejpad och banden runt mina fötter inte hade glidigt upp.

Men det är nog kanske dags att avrunda nu, på återseende.
Ciao

Jag vet faktiskt inte längre.

Välkommen tillbaka, verkligen kul att se dig! Min sarkasm flyger runt i huvudet just nu. Jag vet faktiskt inte vad jag ska säga eller göra, det här fungerar inte längre helt enkelt. Det är inte så att jag inte vill, men det är ändå en sak jag inte kan hantera.

Cigaretten är min räddning, det är precis som alla andra droger. Det är en tröst när det är svårt i livet. Och ja, jag vet att jag är en loser som började igen, tack så mycket, tack, jag vet redan det. Men för mig fungerar inget annat.  Jag gläds åt er som kan hantera era liv på ett sådant sätt så ni inte behöver ha någon tröst i livet för att känna, att nu mår jag bättre. 

Jag har väl egentligen, ingenting speciellt att skriva, men ändå försöker jag få ut det som jag har inom mig, men alla dessa känslor tänker jag inte dela med mig av, inte på en blogg i alla fall. Det fungerar inte så, inte i min värld. Men jag ska nog försöka att sova nu.

Good f*cking night
Ciao

Nummer 541 färdig varsågod.

Idag har jag varit i skolan och haft en allmänt tråkig skoldag. Efter skolan bestämde jag mig för att jag skulle gå till Grönlunds och skriva en pärm 41rätt av 69, man måste ha minst 52 för att klara uppkörningen vilket betyder att jag måste börja plugga lite teori.

Jag mötte Jennah och Norman vid rulltrapporna i terminalen och Jennah följde med mig till Grönlunds och sen mötte vi Norman igen och de följde med mig till banken för jag skulle hämta kontoutdrag som jag kan skicka in till soc. Så att jag kan få pengar att betala hemma.

Vi satt där på banken i 45minuter och när det väl blir nummer 542 och jag kommer fram till fröken otrevlig i kundtjänsten säger hon att det kostar 50kr att hämta ut kontoutdragen. Det var väldigt roligt eftersom jag inte hade mer än fem kronor på mig. Så vi hade suttit där helt i onödan.  I farten glömde jag bort att be om internetbanktjänsten och telefonbanken, men jag får väl gå tillbaka dit någon dag och fixa det.

Nu sitter jag hemma framför min stenåldersdator och lyssnar på musik, har precis ätit mammas hemlagade pizza, mycket gott!

Imorgon är det berika dagen, men jag vill bara stanna hemma och sova.
Ciao

Ångesten smärtar mer än någonsin.

Jag sitter i skolan och skulle egentligen inte ha börjat förrän klockan tio. Ångesten gör så ont i hela kroppen, jag vet inte vart jag ska ta vägen snart. På väg till skolan slår de till och sätter sig den värkande känslan överallt, jag vet inte hur jag ska göra för att bli av med det.

Jag vill inte sluta skolan, jag vill inte växa upp. Jag vill vara liten för all framtid, jag vill kunna krypa upp i någons famn och få ligga där och bara känna mig trygg och säker, för nu med studenten slutar säkerheten. Skolan är verkligen en säkerhet, man går dit och är där och så har det alltid varit, man har inte behövt tänka på mer.

Men nu försvinner säkerheten, jag har inget jobb att gå till när skolan tar slut och med det så kommer jag inte att ha några pengar. Och om jag inte har några pengar kan jag inte få en bostad vilket betyder att jag fortfarande måste bo hemma.

Samtidigt som jag fortfarande bara vill vara liten, så vill jag inte bli någon soffliggare, jag vill jobba och tjäna mina pengar och jag vill ha en lägenhet. Jag vill snart flytta ihop med min älskling och med henne vill jag sen ha en egen familj. Det ska vara vi två mot världen som det alltid har varit, bara vi. Det är hon som stöttar mig genom sluttampen och ångesten i skolan, det är du som hjälper mig andas.

Utan dig älskling, hade jag gått under för länge sen.

Ciao

SOB

Jag sitter nu hemma hos Emelie och dricker kaffe. Idag har jag varit och hälsat på min "mormor" på Stockholms Sjukhem. Hon har cancer i levern och gallblåsan hade börjat läcka så hon fick opereras igår. Hon verkade må rätt bra nu när vi var och hälsade på och jag hoppas på att hon snart blir bättre.

Jag fick även veta att min biologiska mormor har börjat få alzheimer och bor på något sjukhem i Finland, inte för att det gör mig någon större skillnad, jag har knappt någon kontakt med henne i alla fall.

Vi hade "akta-dag" på Fredrika Bremergymnasiet idag, då polis, brandmän och millitär var där. Det var även två stycken som höll föreläsning om alkohol, en före detta alkoholist och en mamma som förlorade sin son som åkte med en rattfull chaufför.

Usch, alkohol är skit.
Ciao

Jag hjärta Cocillana-Etyfin®

Jag har precis tagit en shot av hostmedicinen, jag hoppas på att jag blir frisk snart. Jag låter som Fran i Nanny när jag skrattar, vi har faktiskt ganska kul åt det.

Idag har jag träffat Alexzandra, det var ett tag sen sist. Jag har träffat Emelie och Therese också och vi har ätit middag tillsammans, fläskfilé med potatisgratäng och broccoli, det vart faktiskt rätt gott, fast jag och Therese fick gå ner till Ica och köpa grädde medans Emelie klippte min storesyster som by the way, vart skit snygg i sin nya frisyr.

Imorgon börjar jag 10.15 för mattefolket ska ha nationella prov och jag har bara två saker kvar att göra nu sen är jag helt klar så långt som jag förstått det. Den 20de är sista betygsdagen.

Vi har fått ledigt nu på måndagen efter studentskivan!
Ciao

Du är en riktig jävla loser.

Att du kan sätta dig full framför ratten på en bil gör mig så helvetes jävla sur! Och jag skiter fullständigt i vad dina jävla vänner säger i att försvara dig! Det är så otroligt ansvarslöst och respektlös gjort av dig så att jag har lust att spy på dig!

Du vart stoppad idag för du körde för fort och hela förra veckan var du rattfull. Vad fan tänker du med? Nog för jag vet att du kan vara riktigt så ordentligt dum i huvudet i vanliga fall, men det här tog tammefan priset!

Vi har suttit sen i ettan och fått inmatat i huvudet nästan varenda dag att man inte ska ge sig ut i trafiken med alkohol i kroppen. Du ska fan inte ha körkort och jag ska göra allt i min makt för att se till att du blir av med det.

Du är en nolla, en riktig jävla loser.
Ciao

Home, not sweet home, just home.

Nu är jag hemma igen efter att ha spenderat helgen på Emelies landställe i Kungsör. Jag borde egentligen gå och lägga mig, men jag kunde inte somna fastän jag är jätte trött. Jag har huvudvärk också och det gör väl saken inte bättre. Imorgon ska vi vara i Fredrika barackerna, jag tror att det var någon Akta övning med polisen. Men jag minns faktiskt inte.

Mösspåtagningen var egentligen helt onödig, vi åkte ner till Rudan och var där med klassen kanske tjugo minuter, dessutom var det ruggigt kallt ute, solen lurades med att vara framme och stråla fastän vinden blåste kallt.

Jag är ledsen, jag har varit det sen torsdags, jag har bara inte velat förstöra stämningen. Men det brast i bilen på väg tillbaka hem, jag kunde inte låta bli att tänka på dig, jag kunde inte hålla tillbaka tårarna.

För er som inte vet, dog min sjuttonåriga kusin förra året den första maj.  Hon blandade medicin med alkohol tror läkarna, vilket iallafall slutade i hjärtstillestånd. Hon hade gått igenom så mycket i livet, så otroligt mycket tråkiga saker. Hon hade börjat se ljusare på livet.

Vi träffades inte så ofta eftersom hon bodde i Skellefteå och jag i Stockholm, men de få gångerna vi träffades hade vi alltid roligt. Jag minns när vi var små, när jag bodde på pappas gård, vi brukade låtsas att vi var tiggarbarn och satt ute med en liten plåtburk och tiggde pengar, vi sotade ansiktena och kläderna för de skulle se lite mer trovärdigt ut, vad ska man säga? Vi var trots allt små.

Hennes liv hade börjat klarnat upp, hon skulle flytta till Stockholm med sin vän och börja om att leva på nytt. Men det blev aldrig så, idag finns hon inte här hos oss. Jag kommer aldrig få chansen att krama om min kusin och slå henne på axeln och säga att hon är knasig. Jag kommer aldrig få se henne skratta eller le igen, men man får leva på minnena man har kvar.

Leonard Cohen - halleluja spelades på hennes begravning, det är samma låt som jag för länge sen bestämde att jag skulle ha när jag dog. Jag minns hur ögonen sved efter det.

Jag saknar dig, jag älskar dig och jag kommer alltid minnas dig. Idag, Imorgon och förevigt.
Ciao