ÅNGESTEN
Ångesten smärtar mer än någonsin.
Jag sitter i skolan och skulle egentligen inte ha börjat förrän klockan tio. Ångesten gör så ont i hela kroppen, jag vet inte vart jag ska ta vägen snart. På väg till skolan slår de till och sätter sig den värkande känslan överallt, jag vet inte hur jag ska göra för att bli av med det.
Jag vill inte sluta skolan, jag vill inte växa upp. Jag vill vara liten för all framtid, jag vill kunna krypa upp i någons famn och få ligga där och bara känna mig trygg och säker, för nu med studenten slutar säkerheten. Skolan är verkligen en säkerhet, man går dit och är där och så har det alltid varit, man har inte behövt tänka på mer.
Men nu försvinner säkerheten, jag har inget jobb att gå till när skolan tar slut och med det så kommer jag inte att ha några pengar. Och om jag inte har några pengar kan jag inte få en bostad vilket betyder att jag fortfarande måste bo hemma.
Samtidigt som jag fortfarande bara vill vara liten, så vill jag inte bli någon soffliggare, jag vill jobba och tjäna mina pengar och jag vill ha en lägenhet. Jag vill snart flytta ihop med min älskling och med henne vill jag sen ha en egen familj. Det ska vara vi två mot världen som det alltid har varit, bara vi. Det är hon som stöttar mig genom sluttampen och ångesten i skolan, det är du som hjälper mig andas.
Utan dig älskling, hade jag gått under för länge sen.
Ciao
