YOURICA

In loving memory of Felicia Persson

Helvete, vad jag saknar dig! Jag klarar inte det här, du skulle också stått med studentmössan på i år. Du skulle också ha fyllt 19, men du blev inte ens 18! Jag är bara två veckor äldre än dig, varför inte jag? Varför du? Ställer mig den eviga frågan varje dag.

Vi fikade med din pappa, min farbror, idag. Hans ögon tårfylldes när vi pratade om studenten.  Jag visade honom ackorden till låten från din begravning, han spelade och vi sjöng. Det var så svårt att se honom, sist var på din begravning, då stod han lutad över kistan och grät samtidigt som han sa, farväl min lilla tjej. Du var hans verkligen hans lilla tjej, hans ögonsten.

Jag minns hur jag brukade sitta i mitt rum och vänta på er två när ni skulle komma och hälsa på och jag minns hur mamma och pappa blev galen på mitt tjatandes om ni var framme snart.  Nu har jag den eviga väntan på att du ska komma tillbaka till oss, men det gör du inte.

Du kommer aldrig mer tillbaka, hur mycket jag än önskar och ber, hur mycket jag än gråter och skriker. Jag kommer aldrig få se ditt leende, eller få höra dig skratta eller sjunga. Jag har en inspelning på mobilen där du sjunger från sista gången vi sågs, det sista minnet utav dig.

Vila i frid, min älskade kusin och vän. Du kommer alltid finnas med mig i mitt hjärta!
Ciao