J*VLA SKIT DAG

Livet är bara en enda stor mardröm som man aldrig vaknar upp ur.

Hej, jag mår så otroligt dåligt just nu, jag vet inte vart jag ska ta vägen. Jag känner bara hur paniken sprider sig genom kroppen samtidigt som ångesten kommer allt mer och mer tillbaka igen. Jag orkar inte må såhär längre och jag vet faktiskt inte vad jag ska göra för att må bättre. Jag känner mig så ensam och värdelös just nu.

Jag ska gå upp kl. 04.00 imorgon, jag har fått praktikplats på ett betongföretag där min bror jobbar, han pratade med sin chef åt mig och det var inga problem med att jag kunde börja praktisera där, min bror kommer vara min handledare och jag kommer att få åka med honom och hjälpa till med alla sysslor, jag borde vara glad för att jag äntligen får någonting att göra, men jag kan inte ens glädjas åt det just nu, ingenting kan få mig glad nu känns det som. Jag önskar att jag kunde stanna upp allting för en stund. Det vore skönt att bara för ett tag kunna få försvinna från allt och alla, inte någon som ser mig, rör mig eller pratar med mig.

Jag vill samtidigt inte vara ensam heller, de är nog det som är grunden till all ångest och panik jag har, ensamheten. Jag vill alltid vara med någon, men det går inte heller. Ibland är det skönt att vara själv, men bara för någon enstaka timme eller så, sen vill jag träffa någon igen. Allra mest hatar jag att sova själv, det är vidrigt. Någon som känner sig lite ensam och vill komma förbi och sova? Om det ändå vore så lätt. Jag har legat i sängen i två timmar nu men jag har ändå inte lyckats att somna än och jag börjar få mer panik för att jag måste somna eftersom jag ska upp tidigt. Det är bara en enda stor ond cirkel.

Jag vet inte varför, men jag känner mig hatisk, jag hatar mycket just nu, fastän ordet hata är ett starkt ord så känner jag för att använda det just nu. Och jag är inte bara hatisk, utan otroligt lätt irriterad också, bara tanken på något/någon jag inte gillar kan få mig att vilja slå hårt rakt in i närmsta vägg. Jag orkar inte med mig själv ibland, jag förstår mig inte på mig själv, hur jag fungerar ibland. En liten droppe sen rinner bägaren över och då är det kört.

Kärleksfull är bara långtifrån för hur jag känner mig just nu.
Ciao


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0