YOURICA

Om du inte vill läsa om mina problem så kan du lika gärna klicka vidare till en annan sida på en gång.

Jag är förbannad, antingen har jag gjort fel och inte skickat iväg alla jobbansökningar rätt eller så är det något fel på Arbetsförmedlingens hemsida, jag vet faktiskt inte. Jag har inte sökt bara 18jobb den här månaden. Jag är verkligen less på allting just nu, varför i helvete måste allting vara så jävla komplicerat? Jag ruttnar. Jag vill bara ha ett jävla jobb just nu, jag skiter fullständigt i vad jag får göra för något, bara så länge jag kan få pengar.

Jag får inte börja praktisera heller för att jag inte hade varit aktivtjobbsökande tillräckligt länge men en vän till mig skrev in sig samtidigt som mig och hon fick minsann gå på praktik, vad är problemet? Båda hittade sina praktikplatser själva och jag ser ingen anledning till att varför jag inte skulle få börja nu, om hon får det. Jag skiter snart i allt det här, jag kommer låsa in mig hemma på heltid och inte bry mig om dessa jävla människor.

Varför ska det vara finanskris? Varför ska det vara brist på jobb? Kan det inte vara brist på arbetssökande istället? Varför ska det vara såhär just nu, när vi har tagit studenten och ska ut i vuxenvärlden? Det är ett fint välkomnande, grattis du är vuxen, skriv in dig på Soc. och Arbetsförmedlingen för det är där du kommer att spendera dina resterande 3år tills de tröttnar på dig och ger dig en praktikplats där du ska rensa sjögräs i Östersjön, med snorkel och egna badkläder.

Nej, jag är så trött på allt. Jag vill verkligen inte vara vuxen, jag vill inte ta massa jävla ansvar om saker och ting, jag är inte redo för det. Jag vill börja i ettan i lågstadiet igen, då hela livet bara var en lek, då man inte visste om hur det är att vara arbetslös, då man stolt visade upp en 20krs sedel och man var rikast i världen, man kunde köpa nästan vad som helst för en hel 20lapp.

Något jag ångrar idag är att jag inte tog mina studier på allvar, då kanske jag hade haft en större chans att få ett jobb istället för att ha en IVstämpel på mig, jag var inte vad du tycker om IV, men jag vet att vi blev behandlade som om att vi vore efterblivna. Vi förflyttades i andra ring till skolan Riksäpplet, en skola som var lite finare, lite bättre, helt enkelt. Där de undrade om IVbarnen skulle äta från vanliga tallrikar eller från papptallrikar.

Det serverades oftast 3olika rätter, och viss mat var bara till för de som faktiskt egentligen gick på den skolan, alltså inte för oss på IV. Och vi när vi kom dit så var ju självklart skolan så mycket sämre och allt ja det var ju faktiskt vårt fel. Som om vi som hade svårt att lära oss vissa saker, t.ex. kanske matte, engelska eller hade svårt i svenskan, vi var efterblivna, helt dumma i huvudet. På det sättet som vi vart välkomnade dit så kunde man inte mer än hoppas på att de skulle skicka oss tillbaka till våra baracker.

Vet du en sak? Jag är nog allt lite efterbliven i alla fall, och lite smått dum i huvudet. Men det är så jag är, jag är ett IVbarn.
Ciao