JAG KAN INTE SPY
Oboy och toast = kärlek.
Hej bloggen, jag sitter här och har precis gjort i ordning en toast och lite oboy, jag vet faktiskt inte hur länge sen det var jag drack det. Men jag vet att jag inte kommer må bra imorgon, men vet du? Det är så värt det! Jag har saknat det som fan! Min mage är lite känslig mot mjölk nu efter operationen, men innan kunde mamma få köpa hem minst 10L mjölk i veckan, och då skämtar jag inte. Jag drack mjölk som om det vore vatten. Men jag dricker inte mjölk längre, jag gillar inte smaken av det, det går bra i mat och i oboy och så, men jag kan inte dricka det rent.
Jag börjar redan känna hur illamåendet har börjat, men den här gången tänker jag faktiskt fortsätta äta. Och ja, jag får skylla mig själv då, men då kanske jag kan somna efter att ha haft mina spyattacker. Och jag kanske inte har nämnt det, men jag kan inte spy, det kommer kväljningar men det enda som kommer upp är vätska, men ingen mat. Och det är väl egentligen tur det, så ofta som jag mådde illa i början så hade jag aldrig kunnat behålla någon mat jag åt.
Men nu är det dags att springa och göra sig klar innan illamåendet startar på riktigt.
Ciao
