EMELY <3
måndagen den 31 augusti 2009
Hej bloggen, jag har nyss vaknat och sitter här och dricker mitt kaffe. Emely sov här i natt också för hon ville inte åka hem själv så sent och ingen kunde komma och möta henne. Igår färgade vi håret och ja, jag är inte så duktig på det så hon kommer snart få färga det igen, medans mitt hår missades inte en enda fläck.
Men så är det väl när man har en flickvän som utbildar sig till frisör? Sist jag var hos frisören var jag 13år och efter det klippte jag alltid mitt hår själv tills jag träffade Emely. Och jag vill inte påstå att mitt hår var speciellt fint när jag klippte mig själv, men ja, det var i alla fall inte så hemskt. Men nu får jag alltid bli klippt även om jag själv inte tycker att jag behöver det, haha.
Imorgon ska jag vara hundvakt åt Alfons och Milla, jag måste gå upp vid 6 och vara hemma hos Emely vid halv 8, men det ska nog inte vara några problem. Det känns som att jag och Emely kommer att träffas mycket den här veckan också. Och då kanske ni tänker, jaha vad är det för fel med det då? Svaret är att, visst är det inget fel, men det är såhär.
Emely är en person som tycker om att vara ensam och behöver få vara det ganska ofta, medans jag är en person som behöver få vara med någon hela tiden . Och det är därför jag alltid tackar henne att hon tar sig extra tid att vara med mig, fastän jag vet att hon kanske hellre hade åkt hem och fått vara ensam en stund. Jag vet att det är en självklarhet att man ställer upp för den man älskar och det är så det är här också. Jag älskar Emely, och vill bara säga tack, du är den som verkligen hjälper mig igenom det här.
Jag hade aldrig varit kär förut, tills jag träffade dig. Du tog mitt hjärta med storm och visade mig vad kärlek var. Det som egentligen värmer mest för mig, är att vi vart tillsammans innan jag opererade mig och det visade att du verkligen älskade mig för den jag var och för hur jag såg ut, inte för den jag blev och hur jag ser ut idag.
All min kärlek till dig gumman, utan dig vore jag ingenting.
Ciao
