SNART ETT ÅR SEN DU LÄMNADE MIG
Jag saknar dig fortfarande och jag önskade att jag kunde få ge dig en kram.
Ett år har snart gått, det gör ont i hela kroppen när jag tänker på att du faktiskt inte finns hos oss längre. Jag tänker på dig nästan varje dag och jag önskar jag kunde få dig tillbaka. Men det som hänt går inte att ändra på. Varför just du? Varför inte jag? Jag kunde tagit din plats.
Du var bara 17år när ditt liv tog slut, vi var nästan jämngamla det skiljde bara två veckor mellan oss. Men den 1/5 -08 fanns du bara inte längre, som om det bara var en bok som stängdes igen, som en lampa som gick sönder, ett ljus som brann ut. Om du bara visste hur mycket jag saknar dig.
Vi är lediga imorgon, det är skönt, men måste jobba hemma med 40sidor som ska vara klarskrivet. Tänk om man bara kunde skita i allt? Bara lägga ifrån sig allting man håller i och bara säga, nej jag vill inte. Det går inte, men det hade varit så skönt, det är bara det jag vill nu. Det är bara några dagar kvar, tänker du som läser och visst är det så, men det är ingen dans på rosor.
En milkshake utan mjölk färdig, varsågod.
Ciao
